Delegationen mot segregation har gett forskare och myndighetsföreträdare i uppdrag att ge sitt perspektiv på relationen mellan segregation och covid-19. Ett av bidragen är rapporten Ökad ojämlikhet i boendet i spåren av coronapandemin, som är skriven av bostadsforskarna Martin Grander och Tapio Salonen vid Malmö universitet.

I rapporten redogör forskarna för hur bostadens betydelse har ökat i pandemins spår. Hushåll med god ekonomi har som följd av ett mer omfattande hemarbete, inställda semesterresor och fysisk distansering kunnat ”se om sitt hus”, medan personer i hushåll med svag ekonomi i högre grad är trångbodda och har svårt att undvika smittan både i jobb och i hemmiljö, menar Marin Grander och Taprio Salonen.

Forskarna framhåller att just trångboddheten borde belysas mer. I våras när smittspridningen tog fart, exempelvis i Järva-området utanför Stockholm, var fokuset ofta ett annat, anser de.

– Diskussionen kom att handla om etnicitet och språksvårigheter, inte om hur trångt många bor och vad det får för konsekvenser. Invånare i dessa områden har dessutom ofta samhällsviktiga yrken och måste ta sig till jobbet, säger Martin Grander i en kommentar.

Oklara normer

Ett av rapportens förslag för ökad jämlikhet och minskad segregation i boendet är att se över trångboddhetsnormen. Den nuvarande situationen kring vad som ska räknas som en minsta godtagbar boendenorm är oklar och leder till godtycke, anser forskarna.

– Statistiken talar sitt krassa språk. Trångboddheten minskade under ett antal år, men sedan har detta vänt. Under 2000-talet, som är en paradoxal tid då de allra flesta hushåll har fått det bättre, har ojämlikheten ökat. Så vi behöver en översyn av trångboddheten, säger Tapio Salonen.

Flera förslag

Förutom att se över trångboddhetsnormen har forskarna fler förslag för ökad jämlikhet och minskad segregation i boendet. De vill även:

  • Reformera bostadsbidraget
  • Underlätta etablering in på boendemarknaden, framför allt för unga och nyanlända
  • Värna den billiga hyresrätten
  • Återupprätta neutraliteten mellan upplåtelseformerna

 

Vad räknas som trångboddhet?

Fem definitioner:

Det finns olika sätt att definiera trångboddhet, så kallade trångboddhetsnormer.

Norm 1:

Införd i mitten av 1940-talet. Gränsen för trångboddhet är högst två personer per rum. Dessutom ska det finnas ett kök.

Norm 2:

Införd på 1960-talet. Högst två personer per rum. Det ska också finnas ett kök och ett vardagsrum.

Norm 3:

Införd i mitten av 1980-talet. Samtliga hushållsmedlemmar ska ha ett eget sovrum, förutom makar och partners som delar. Dessutom ska det finnas ett kök och ett vardagsrum.

Socialstyrelsens riktlinje:

Partners och barn kan dela sovrum, efterhand som barnen blir äldre bör behovet av eget rum beaktas. Dessutom ska det finnas ett kök och ett vardagsrum.

EU:s riktlinje:

Barn under 12 år: två barn per rum. Barn mellan 12 och 18 år av samma kön kan dela rum. Barn av olika kön eller annan hushållsmedlem över 18 år bör ha varsitt rum. Partners delar. Dessutom ska det finnas ett kök och ett vardagsrum.

Källa: Boverket