Komponentindelning av en bostadsfastighet innebär i korthet att en uppdelning inledningsvis görs på huvudkomponenterna mark, markanläggning och bostadsbyggnad. Byggnaden delas i sin tur upp i betydande komponenter som stomme, stammar, fasad etcetera. Varje byggnadskomponent skrivs sedan av under dess bedömda nyttjandeperiod. Avskrivningarna görs per komponent eftersom utgångspunkten i komponentmetoden är att varje identifierad komponent är en tillgång. I den mer traditionella metod som har tillämpats fram till övergången till komponentmetod har hela byggnaden setts som en tillgång. Sättet att redovisa utgifter för underhållsåtgärder förändras också.

Inför implementeringen av K3-regelverket 2014 tog Sveriges Allmännytta, dåvarande SABO, fram en vägledning med fokus på nödvändiga förberedelser inför övergången och de frågor som uppstod när de fastigheter man ägde skulle delas in i komponenter.

Efter att ha levt med K3-regelverket ett antal år tenderar de frågor som uppstår att alltmer kretsa kring tillkommande utgifter för ombyggnad och underhåll samt utbyte av komponenter. De situationer som uppstår varierar från företag till företag och för att hantera dem förutsätts en förståelse för principerna som regelverket bygger på. Den omarbetade vägledning du nu läser inleds därför med en relativt utförlig genomgång av principer och begrepp som är viktiga att förstå. Exempel på hur man kan resonera i samband med utbyte av hela eller delar av komponenter har också fått en mer framträdande plats.

I PDF-format ingår denna skrift i Sveriges Allmännyttas medlemskap; den kan laddas ned eller förhandsvisas om du loggar in på ditt konto. Angivet pris avser trycksak.