Hanteringen av farligt avfall styrs av EU:s avfallsdirektiv. I höstas skärptes reglerna och nu finns krav på rapportering till ett nytt avfallsregister hos Naturvårdsverket.

Alla verksamheter som producerar, transporterar och behandlar farligt avfall ska föra anteckningar och rapportera till avfallsregistret – och det finns ingen nedre gräns för mängden avfall som ska registreras.

– Naturvårdsverket har gjort en övergripande vägledning om rapporteringen av farligt avfall, men avfallsfrågorna är komplexa och Naturvårdsverkets vägledning ger inte svar på de många situationer som kan uppstå vid hantering av farligt avfall i ett bostadsföretag, konstaterar Jonas Högset, fastighet- och hållbarhetschef på Sveriges Allmännytta.

Mer administration

I bostadsföretag kan farligt avfallet komma från hyresgäster, den egna förvaltningen, byggentreprenader eller till exempel när upphandlade städtjänster utförs.

– Vi har tittat på frågan ur ett bostadsföretags perspektiv och tolkat lagen så att syftet med lagstiftningen uppfylls samtidigt som det blir ett rimligt arbetssätt för företagen, säger Patrizia Finessi, miljöexpert på Sveriges Allmännytta.

– Det är till exempel inte rimligt att bostadsföretagen ska behöva upprätta ett transportdokument varje gång en fastighetsskötare har med sig en halvtom limtub och ett par lysrör när hen åker mellan olika bostadsområden. Det skulle medföra mer administration men knappast bidra till bättre spårbarhet, säger hon.

Undantag vid intern transport

I vägledningen myntas därför begreppet intern transport: flytt av en mindre mängd farligt avfall inom ett bostadsområde, inom ett förvaltningsområde eller inom samma verksamhet.

– Sådana interna transporter kräver inte ett transportdokument, menar Helena Henriksson, jurist på Sveriges Allmännytta.

Motiveringen är att det farliga avfallet kommer att kunna spåras så fort det lämnar bostadsföretaget, vilket innebär att syftet med reglerna om farligt avfall upprätthålls.

– Vissa bostadsområden är små och fastighetsskötare kan arbeta i flera angränsande bostadsområden under samma dag. Då blir det orimligt att upprätta ett transportdokument vid varje förflyttning mellan närliggande bostadsområden.

Missförstår regelverket

Vägledningen går igenom begrepp, ansvarsområden och i vilka lagar de definieras.

– Det är viktigt att veta när ett bostadsföretag är avfallsproducent och därmed har ansvar att anteckna och rapportera till registret – och när det inte behövs.

– En del transportörer har missförstått regelverket och kräver betalt av bostadsföretag för sin egen rapportering utan att ha stöd för det vare sig i lagstiftning eller i avtal, säger Helena Henriksson.

Dyrare för hyresrätten

Dokumentationskraven gäller inte avfall från privatpersoner. Ett exempel på en konsekvens av detta är att skyldighet att anteckna, rapportera och upprätta transportdokument gäller när bostadsföretag byter ut hyresgästernas kylar och frysar – men inte när kyl och frys byts i bostadsrätter, eftersom vitvarorna där ägs av privatpersoner.

– Det här innebär att det är olika villkor som gäller för olika upplåtelseformer, och att det blir merkostnader för just hyresrätten, konstaterar Patrizia Finessi.

Kolla med kommunen

Vägledningen är ett stöd för tillämpningen av reglerna, både när bostadsföretaget tar fram egna rutiner och i dialogen med tillsynsmyndigheten i kommunen (till exempel miljökontoret) om hur reglerna kan tillämpas lokalt.

– Eftersom det kan skilja sig åt hur olika lokala tillsynsmyndigheter har tolkat vissa bestämmelser rekommenderar vi att alltid kontrollera med kommunen, säger Helena Henriksson.

Webbinarie om regelverket

Den 1 mars arrangerade Sveriges Allmännytta ett webbinarie kring regelverket om rapportering av farligt avfall, med medverkande från Naturvårdsverket, bostadsföretag och Sveriges Allmännyttas experter. Du kan titta på webbinariet här: