Genom de uppdragsbrev som respektive kommissionär får, framgår det att Jessika Rosvalls uppdrag är att driva arbetet inom den europeiska gröna given och säkerställa att målen nås, med fokus på genomförande av befintliga regelverk samt att skapa incitament och investeringar. Bland hennes prioriterade ansvarsområden ingår att ta fram underlag till ny lagstiftning rörande cirkulär ekonomi som syftar till att öka efterfrågan på återvunnet material och skapa en inre marknad för avfall, särskilt för kritiska råvaror*.

Roswall ska också lägga fram ett paket för kemikalieindustrin som ska stärka dess hållbara konkurrenskraft, förenkla regelverk som REACH och tydliggöra hanteringen av PFAS, de så kallade ”evighetskemikalierna”. Hon ska även lansera en europeisk strategi för vattenresiliens, med syfte att förbättra vattensäkerhet genom effektivitet, hantering av vattenbrist och föroreningar, samt digitalisering inom vattensektorn.

Roswall ska även stärka det så kallade Bauhaus-initiativet, som kombinerar hållbarhet, innovation och estetik inom byggandet, med fokus på cirkularitet och biobaserade material. Dessutom ska hon bidra till EU:s nya vision för jordbruk och livsmedel, etablera en inre marknad för hållbara produkter, samt föreslå en uppdaterad Bioekonomistrategi och säkerställa genomförande av befintlig lagstiftning som rör miljö och biologisk mångfald. Bioekonomistrategi är ett relativt brett begrepp som lämnar utrymme för kommissionären att själv sätta sin prägel på strategin, men strategin kommer sannolikt innehålla en vision och/eller mål och förslag till inriktning av åtgärder för att nå dessa.

Under sin utfrågning i Europaparlamentet betonade Roswall särskilt ambitionen att göra Bauhaus till en katalysator för den gröna given, med ökad synlighet och socialt engagemang. Hennes arbete kommer att komplettera insatserna av andra kommissionärer, inklusive Wopke Hoekstra, som ansvarar för klimatfrågor och nettonollutsläpp.

*Kritiska råvaror

är råvaror av stor ekonomisk betydelse för EU, till exempel sällsynta jordartsmetaller (som bland annat används i batterier), med en hög risk för leveransavbrott på grund av att källorna är koncentrerade och att det finns få bra och prismässigt överkomliga ersättningsprodukter.