Boverket fick 2020 i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för en stärkt platssamverkan i Sverige. Det finns olika sätt att organisera sådan samverkan på, men det har blivit allt vanligare att det görs i form av så kallad BID:s (Business Improvement Districts) eller fastighetsägarföreningar.  

– Sveriges Allmännytta har länge drivit att fastighetsägare ska få bättre förutsättningar att skapa BID:s för att bekämpa utanförskap och skapa tryggare bostadsområden. Tyvärr landar rapporten inte i några konkreta slutsatser om hur det ska gå till, utan man menar att val av modell och sätt att arbeta behöver anpassas efter vilket syfte man har lokalt med platssamverkan, säger Lena Liljendahl, expert boendefrågor på Sveriges Allmännytta. 

– Däremot innehåller Boverkets rapport flera intressanta exempel kring vad forskningen hittills visat, som att bostadsinbrott och skadegörelse minskat över tid vid platssamverkan, men att effekten på ökad affärsverksamhet och allvarliga våldsbrott inte är lika stor, fortsätter Lena Liljendahl.

Inget behov av särskild lagstiftning

Boverket menar att det inte finns några juridiska hinder för att bedriva frivillig platssamverkan idag. De ser därför inget behov av en särskild lagstiftning. Deras kartläggning visar dessutom att efterfrågan på en särskild lagstiftning bland berörda aktörer är mycket låg. I andra länder finns en tvingande lagstiftning, men den svenska föreningsfriheten, egendomsskyddet och det kommunala självstyret ses som argument mot detta i Sverige.

Rapporten visar också att kommunala myndigheter till offentlig service är mindre i andra länder, vilket leder till att privata aktörer där tar på sig ett större ansvar för exempelvis bristande renhållning och skötsel av publika miljöer, än vad som är fallet i Sverige. 

– Deras studie över internationella exempel visar att det inte alltid varit BID-lagstiftningen som varit avgörande för framgångarna i sådant arbete, utan det frivilliga engagemanget. Däremot lyfter de fram andra behov av regeländringar i Sverige. Ett konkret exempel är regler som ökar möjligheten att snabbt forsla bort skrotbilar, eftersom sådana bidrar starkt till en känsla av otrygghet, säger Lena Liljendahl. 

Fåtal aktörer i utsatta områden

Boverket har tittat särskilt på fastighetsägarstukturen i de bostadsområden som klassificeras som utsatta. Oftast är det ett fåtal fastighetsägare som dominerar här, varav allmännyttan är en. Detta ses som argument mot att organisera stärkt platssamverkan i dessa områden i en fristående ideell förening för att komma till rätta med otrygghet och låg attraktivitet. 

– I stället lyfter Boverket fram den så kallade Gårdstensmodellen i Göteborg, där det allmännyttiga bostadsbolaget tagit ett helhetsansvar, eller det arbete som det kommunala stadsutvecklingsbolaget i Landskrona gjort, vilket förvisso också är mycket intressanta exempel på hur samverkan kan organiseras, säger Lena Liljendahl. 

Mer kunskap och delaktighet

I stället för lagstiftning vill Boverket se större möjligheter att främja intresset, attraktionskraften och delaktigheten med kunskapshöjande incitament. De vill att lärande exempel sprids och att det sker ett utbyte av erfarenheter på olika samhällsnivåer, speciellt kring uppstartsskedet av platssamverkan.  

– Vi hade önskat mer konkreta förslag på hur samverkan kan stärkas. Att mer uppföljning, utvärdering och forskning behövs håller vi med om, men frågan är om det räcker, säger Lena Liljendahl. 

Inspirerande exempel

Rapporten innehåller flera exempel på hur platssamverkan fungerat väl i praktiken och hur det långsiktiga arbetet lett till minskad brottslighet och ökad trygghet. Bland annat lyfts BID Sofielund i Malmö och BID Gamlestaden i Göteborg.  

Definition platssamverkan

Boverket definierar platssamverkan som ”en metod att uppnå samordning av aktörers resurser för att gemensamt göra förändringar, åtgärder och tillhandahålla service inom ett geografiskt avgränsat område”.