Målet avsåg två hyresavtal mellan en bostadsrättsförening (hyresvärd) och en kommun (hyresgäst). Varje hyresavtal omfattade sex separata lägenheter om 40 kvadratmeter vardera, bestående av ett rum med badrum och kokvrå, samt en större lägenhet med kök om cirka 80 kvadratmeter. Den större lägenheten användes som personalutrymme och gemensamhetsutrymmen.

Kommunen hyrde i sin tur ut bostadslägenheterna som gruppbostäder till personer med funktionshinder. Frågan i målet gällde om bostadsrättsföreningens hyresavtal med kommunen avsåg bostadslägenheter eller lokal.

Avtalets utformning, den avsedda användningen och det avtalade ändamålet med uthyrningen samt det betydande inslaget av vård- och omsorgsverksamhet medförde enligt Högsta domstolen att avtalen skulle anses avse upplåtelse av lokal, trots att bostadslägenheterna utgjorde separata lägenheter.

– Våra medlemmar har behov av att kunna träffa långa avtal med individuellt anpassade hyresvillkor för denna typ av upplåtelser. Vi är därför väldigt nöjda med Högsta domstolens slutsats att avtalen ska bedömas som avtal om lokalhyra trots det relativt stora inslaget av boende i upplåtelserna, säger Lars Matton, chefsjurist på Sveriges Allmännytta.

På Högsta domstolens hemsida finns domen tillgänglig som PDF och även en längre sammanfattning av avgörandet.