Det senaste året har hon synts på ett otal konferenser och paneldebatter – med engagerade berättelser om hur allmännyttan i allmänhet eller MKB i synnerhet prövat olika lösningar för bättre integration.

Nästan så att hon blivit lite av bostadsintegrationens ansikte. Den beskrivningen värjer hon sig lite för, men det blir framträdanden nästan varje vecka. Ena gången på fotnivå i Malmö, andra med kung och drottning inför en kanadensisk delegation.

Så vilka vägar har fört Anna Heide till denna roll?

– Jag började som trainee i MKB för 16 år sedan. Jag var mycket ute med husvärdarna i områdena och kom snabbt på att det var förvaltning jag ville jobba med, berättar hon.

— Jag var väl ung och lite halvdum, men jag tackade ja. Det var en rejäl utmaning att få 50 underställda medarbetare och ett ganska stökigt område. Men allt gick bra.

Annas Heide, MKB i Malmö.

Efter ett halvår fick hon frågan om hon ville bli fastighetschef i Rosengård.

– Jag var väl ung och lite halvdum, men jag tackade ja. Det var en rejäl utmaning att få 50 underställda medarbetare och ett ganska stökigt område. Men allt gick bra och jag jobbade många år i Rosengård, med stadsutveckling och daglig förvaltning.

2013 blev hon CSR-chef, alltså ansvarig för sociala satsningar i hela bolaget.

En av hennes käpphästar är att sociala satsningar inte är välgörenhet, utan ren business.

– Människor ska trivas och känna sig trygga i våra bostadsområden. Då bor de kvar och våra områden blir attraktiva.

Hösten 2015 lånades hon ut till SABO för ett ettårigt integrationsprojekt – mitt under brinnande flyktingkris med akut bostadsbrist.

Tillsammans med projektledaren Dan Gaversjö besökte hon 40 kommuner, intervjuade bostadsbolag och kommunledningar om hur de såg på problem och lösningar. Detta utmynnade i en rapport med reflexioner – och över 30 exempel på dessa lokala lösningar (se sid 46).

– Det var slående hur stor roll det politiska ledarskapet spelade. Och häftigt att se hur särskilt ostkustkommunerna i södra Sverige valde ett positivt perspektiv och såg de nyanlända som ett välkommet tillskott för att klara arbetskraften. Då blir man snabb att hitta nya vägar för att få människor i arbete. I Karlskrona kallar man det inte ens integration, utan tillväxt.

En annan framgångsfaktor visade sig vara samverkan – mellan kommuner och bostadsbolag, näringsliv och civilsamhälle.

– Frågan är nu hur de samarbeten som uppstod under krisen kan permanentas, så att allt inte bara återgår till det vanliga.

Men projektets viktigaste resultat är ändå alla de konkreta exempel på integrationsarbete som samlades ihop, anser Anna Heide.

­

 

 

Allmännyttan gör faktiskt oerhört mycket av det vardagsnära arbete som gör våra områden trygga. Sånt man diskuterar på nationell nivå, men inte är så nära att man kommer åt. Men vi är nära och kan se vad människor i våra områden behöver.

Det kan handla om läxhjälp, självförvaltning, boskola eller en bouleklubb.

– Sånt som gör att människor känner sig delaktiga i samhället. Någon ser och bekräftar en och frågar om man inte kommer.

Anna Heide pratar om integrationens tre steg. Detta är det första, den sociala integrationen – att vara inkluderad i ett sammanhang, även om man saknar jobb.

Det kan ge självförtroende nog att kliva ut i steg två, systemintegration: jobb och utbildning.

Steg tre är integration genom stadsutveckling, som med Rinkebystråket och MKB:s bokaler.

— Vi är bra på att gå från ord till handling. Det är det jag gillar med att jobba i allmännyttan. Det blir inte bara prat, vi får saker gjorda och vågar prova olika lösningar.

Annas Heide, MKB i Malmö.

Allmännyttan gör mycket mer än vad många utanför allmännyttan förstår, tror Anna Heide.

– Vi är bra på att gå från ord till handling. Det är det jag gillar med att jobba i allmännyttan. Det blir inte bara prat, vi får saker gjorda och vågar prova olika lösningar.

Och den handlingskraften bygger på att allmännyttan har ett långsiktigt ägarskap och syfte, menar hon.

– Vi ska finnas till under lång tid. Det är inte snabba puckar, försäljningar och aktieägare som sitter och knackar oss på axeln vart och vartannat kvartal.

Men nu, anser hon, gäller det att öka takten.

– Klyftorna växer och trångboddheten sprider sig. Vi har inte tid att sitta och vänta på nya innovationer. Det finns så många goda exempel, sprid dem i stället för att uppfinna hjulet på nytt!

Hennes recept är ökat samarbete mellan kommunerna och fler idéstölder: kopiera andras lösningar men anpassa till den egna kommunen.

– Det finns en massa bra exempel på jobbskapande, sociala klausuler, modeller för upphandling och så vidare. Det behöver man inte sitta och komma på själv. Kopiera läxhjälp och språkcaféer. Sno nationellt och anpassa lokalt!

Nu är Anna Heide tillbaka på CSR-stolen i Malmö – och försöker genomföra lärdomar från integrationsresorna. Till exempel ta Oskarshamnsmodellen och anpassa den för bostadsbranschen.

– Mycket handlar om att knyta kontakter mellan näringsliv, civilsamhälle och det offentliga.

Det senaste projektet är ett sådant samarbete, mellan MKB, polisen, brandkåren, Rädda Barnen, staden och Stena Fastigheter – och coachen från tv-programmet Lyxfällan. Med syftet att ändra ungdomars inställning till blåljuspersonal genom att lära känna poliser och veta mer om deras jobb.

– Men sånt här måste göras om och om igen. Det kommer hela tiden nya unga som växer upp, som flyttar till vårt land och våra områden. Det gäller att ha uthållighet.

CSR-chef på bostadsbolaget MKB
Anna Heide

Bor: I hyreslägenhet hos MKB. ”Det är jag lite stolt över”.
Familj: Barnen Siri och Axel.
Bakgrund: Född i Pakistan, kom till Sverige som bebis, uppvuxen i ett radhusområde mitt i Malmö: ”Jag är en riktig Malmötös”.
Utbildning: Ekonomexamen från Lunds universitet, marknadsföringsinriktning.
Drivkraft: ”Att kunna göra skillnad, och få människor att inse att det finns en affär i att göra gott.”
Viktigaste bostadsfrågorna: Integrationen och bostadsbristen, som leder till trångboddhet – som i sin tur genererar otrygghet: ”Barn och unga måste vistas mycket ute, det blir oroligt, man får flytta runt mycket, barnen kanske inte klarar skolan och hamnar i värsta fall i kriminalitet.”
Drömbilden av Malmö om 20 år: Lite som New York eller Toronto, en smältdegel för många olika kulturer.

placeholder+image