Reglerna om preskription finns i preskriptionslagen (1981:130) och i 61 § hyreslagen.

En fordran preskriberas normalt tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts innan dess. En borgensförbindelse likställs med en fordran i fråga om krav på preskriptionsavbrott.

Om ett preskriptionsavbrott har skett börjar en ny preskriptionstid att löpa, vilket innebär att borgenären förlänger den tid han har på sig att begära betalning.

Preskriptionsavbrott kan ske på flera olika sätt, till exempel genom att:

• gäldenären erkänner skulden genom att exempelvis betala ränta eller amortering eller ber om en avbetalningsplan.
• gäldenären tillställs ett skriftligt krav eller påminnelse om skulden från borgenären. Notera att preskriptionsavbrott sker först när gäldenären får del av kravet. Borgenären måste kunna styrka att brevet har kommit fram till gäldenären före preskriptionstidens utgång, t.ex. genom rekommenderat brev.
• borgenären ansöker om verkställighet hos Kronofogden.

Hyresskulder

För hyresskulder gäller att en hyresvärd måste väcka talan, det vill säga ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogden eller ansöka om stämning hos domstol eller hyresnämnd, inom två år från det att hyresgästen lämnade lägenheten.

Efter Kronofogdens utslag eller domstolens dom är huvudregeln att preskriptionstiden för privatperson är tre år. Den är alltså inte tillämplig på hyresgästs krav mot hyresvärd. Preskriptionstiden för en hyresgästs krav mot en hyresvärd är tio år även om hyresvärden har en motfordran som är underkastad två års preskription. Det bör dock påpekas att en hyresvärd som blir krävd på ersättning av en hyresgäst, trots att hyresgästen inte har fullgjort sin egen betalningsskyldighet, kan åberopa kvittning även om hyresvärdens fordran mot hyresgästen skulle vara preskriberad.