När en arbetskamrat har varit med om en svår påfrestning kan det ligga nära till hands att snabbt föreslå lösningar av olika slag, konstaterar Alexander Tilly.

– Våra hjärnor är designade för att lösa problem, så vi börjar ofta komma med förslag till vad personen ska göra innan vi har lyssnat klart, säger han.

– Det kan vara svårt att prata med någon som mår dåligt, och därför vill man säga något som får den andra personen att må bättre. Men det är bättre att låta den personens behov och berättelse ta plats.

Inte ”leka doktor”

Det är också viktigt att fortsätta att vara sig själv, både som medmänniska och kollega.

– Man ska inte ta på sig en för stor kostym, ”leka doktor” och slänga sig med kliniska begrepp och termer, framhåller Alexander Tilly, som leder Sveriges Allmännyttas kurs i krisstöd (se nedan).

Egna berättelser kan kväva

En annan vanlig fallgrop är att man som stöttande kollega börjar associera till egna upplevelser och erfarenheter.

– Många blir så engagerade att de börjar berätta om saker som de själva har varit med om – och så kväver de berättelsen från den som hamnat i kris. Fast de egentligen bara menar väl.

Tona ner ivrighet

Att vara en god lyssnare handlar i stället om att låta det vara tyst ibland, och inte vara rädd för tårar och starka känslor.

– Man behöver ofta tona ner sin ivrighet när man till exempel möter en person i sorg. Det är viktigt att vara lugn, lyssna mellan raderna och fråga om det som inte sägs, utan kanske bara antyds.

Kursen i krisstöd ger även kunskaper om hur man känner igen tecken på att någon behöver mer hjälp än den som kollegorna kan ge.

Kollegornas stöd värdefullt

Just stödet från arbetskamraterna är dock särskilt värdefullt i en krissituation.

– Forskningen visar att man verkligen inte ska underskatta kollegialt stöd. Det kan vara en lägre tröskel att ta emot stöd från någon man redan känner och som förstår den egna branschen. Att skickas till företagshälsovården eller en utomstående psykolog kan för en del kännas mer dramatiskt och förstärka upplevelsen att man är ”sjuk”, påpekar Alexander Tilly.

– Får man i stället prata med en kollega, som man redan har stort förtroende för och som vet hur arbetsvardagen ser ut, så kan det underlätta den naturliga återhämtningen.

Kort om Alexander Tilly

Psykolog och författare till boken Förebygg hot och våld på jobbet. Sakkunnig 2017–2018 i ett regeringsuppdrag för Polismyndigheten om bemötande av personer med psykisk ohälsa. Har även undervisat i konflikthantering vid Polishögskolan, tränat polisens kris- och gisslanförhandlare och arbetat som ordningsvakt i Stockholm under många år.

Utbildar nu bostadsbolag, bevakningsföretag, myndigheter, sjukhus, universitet och andra verksamheter om trygghet och säkerhet.