Åsa Ekman – som har närmare 20 års erfarenhet av arbete med barns rättigheter – behöver ingen betänketid på frågan om varför bostadsbolag ska bry sig om barnkonventionen.

– Det första och enkla svaret är ju att barnkonventionen är en lag, så den måste vi helt enkelt följa, konstaterar hon.

Men sedan är ju också hållbarhetsfrågor ofta väldigt viktiga för bostadsbolag – och samhället är inte socialt hållbart om vi inte tillgodoser barnets rättigheter. Men hållbarhet handlar ju främst om framtiden, medan barnrätten handlar om nutiden. Så de två perspektiven kompletterar varandra på ett bra sätt.

Men man brukar ju säga att barnen är vår framtid?

– Ja vi säger ju alltid så, men barnen är faktiskt också nutiden. De är barn och unga här och nu. Vi ska tillgodose deras rättigheter idag, medan de är barn. De ska inte behöva vänta tills de har blivit 18 år, säger Åsa Ekman.

– Men vi ska såklart även göra det möjligt för kommande generationer att leva och verka på olika sätt. Det är därför som det är viktigt att arbeta med både hållbarhetsfrågor och barnrättsfrågor.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna finns ju redan sedan länge – varför behöver vi då en särskild barnrättslag? Vi har ju ingen medelålderskonvention?

 – Nej, men allt i vårt samhälle är ju byggt av vuxna och för vuxna. Och artiklarna i de mänskliga rättigheterna utgår till exempel ifrån att var och en ska ha rösträtt. Det är ju inte så att man menar barn där, men samtidigt påverkas de av alla beslut som vuxna fattar. Och när det talas om allas rätt till arbete, då menar man heller inte barn, påpekar hon.

 – Barnets rättigheter finns helt enkelt till för att kompensera för att barn saknar all form av makt. Förutom att de saknar politisk makt så saknar de till exempel också juridisk makt, och får varken ingå avtal eller hyra lägenheter.

– De här rättigheterna behövs just för att tydliggöra att barn också är människor – och dessutom en särskilt utsatt grupp av människor som behöver stöd, skydd och omsorg från vuxenvärlden. Barn blir annars ofta väldigt osynliga.

Fast bostadsföretagens primära målgrupp är ju hyresgästerna, och de är ju vuxna?

– Ja, så kan man ju säga. Men barn är också en målgrupp, för de befinner sig ju i bostadsbolagens lägenheter och områden. Det finns två miljoner barn i Sverige – varför ska vi exkludera den gruppen av människor? Jag tycker egentligen att det är bättre att fråga sig varför barnkonventionen inte skulle vara viktig, och varför man inte skulle jobba med den.

Hur kan då man som bostadsbolag börja arbeta med barnkonventionen?

 Åsa Ekman har tre tips för att komma igång.

1. Börja med att tänka efter var barnen och de unga finns i bostadsbolagets verksamhet: i husen, i lokalerna, i utemiljöerna och så vidare.
2. Fundera på hur barnen och de unga påverkas av det bostadsbolaget gör. Exempelvis när en gård ska planeras eller ett nytt område ska byggas – hur påverkas barnen av det?
3. Dela gärna upp påverkan i direkt och indirekt påverkan:

• • Direkt påverkan kan till exempel handla om hur belysningen och buskagen i bostadsområdet bidrar till barnens trygghet. Tänk exempelvis på att barn är kortare rent fysiskt, vilket gör att de inte har lika bra sikt som vuxna. Buskar kan därför behöva klippas lågt, så att barn kan se över dem.
  • Indirekt påverkan kan exempelvis handla om avhysningar. Även om det är de vuxna som vräks påverkas ju barnen i hushållet i mycket hög grad.