Varje kommun ska enligt bostadsförsörjningslagen planera bostadsförsörjningen, för att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder förbereds och genomförs. De flesta kommuner tar detta ansvar bland annat genom att äga ett allmännyttigt bostadsaktiebolag.

Bolag och stiftelser

Kommunen styr bostadsbolaget genom bolagsordningen och ägardirektivet, och att man utser bolagets styrelse. Därutöver pågår ofta en kontinuerlig dialog mellan kommunen och bolaget.

Ett mindre antal kommunala bostadsföretag är stiftelser. Eftersom stiftelser inte kan ägas, utfärdas inga ägardirektiv. Det är stiftelseurkunden som ligger till grund för verksamheten, men kommunen utser normalt styrelsen och har en fortlöpande dialog med företaget.

Kommunens ägarstyrning

Kommunens formella redskap för ägarstyrningen består av bolagsordningen, av ägardirektivet, av att utse bolagsstyrelse och lekmannarevisorer och av att ta ställning i principiella eller särskilt viktiga frågor om bostadsbolaget.

Bolagsordningen, som beslutas på bolagsstämman, ska bland annat innehålla bolagets namn, vilken verksamhet bolaget ska och får bedriva, aktiekapitalets storlek och antalet styrelseledamöter. Bolagsordningen för kommunala aktiebolag ska också beskriva det kommunala ändamålet med bolaget.

Om bolaget inte ingår i en koncern utövas ägarstyrningen direkt av kommunen. Kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen fattar beslut om ägardirektiv som sedan fastställs av bolagsstämman. Om bolaget ingår i en koncern kan kommunen utfärda ägardirektiv för moderbolag och dotterbolag, eller ge moderbolaget i uppdrag att utfärda ägardirektiv för dotterbolagen inom mer eller mindre vida ramar.

Ägardirektiv

Ägardirektivet skiljer sig från bolagsordningen genom att vara vad man kallar ett frivilligt formellt styrinstrument. Bostadsbolaget behöver inte ha ägardirektiv, men om det finns ägardirektiv är det juridiskt bindande. För detta krävs att de fastställs av bolagsstämman. Beslut på bolagsstämman är alltså den enda formella vägen för ägarstyrning.

Ägarstyrningen fungerar bäst om ägardirektivet begränsas till den idémässiga basen och de grundläggande ramarna för bostadsbolagets verksamhet. Den viktigaste förutsättningen för ett bra och tydligt ägardirektiv är att kommunen i dialog med bostadsbolaget har preciserat syftet med bolagets verksamhet och redogjort för vad bolaget förväntas åstadkomma.

Vid sidan om ägardirektivet finns möjlighet till en mer eller mindre formaliserad dialog mellan ägaren och bolaget.